onsdag 20 september 2017

Bloggen - min trädgårdsblogg och september månad.

Det är bara själva lusten, den alldeles egna, som driver min blogg tycker jag som valt att i alla fall ännu inte tjäna pengar vare sig på bilder, reklam eller texter. Lusten att fotografera och visa på något jag tycker om, tycker är fint och vill dela med mig av är själva drivkraften.
Även lusten att skriva som infinner sig ibland, trots att resultatet sällan blir det jag hoppades på från början, gör att jag tycker det är roligt att blogga men att uttrycka det jag verkligen känner och vill är alltid svårare än jag från början trodde.
Visst är det trevligt att få feedback i form av mejl och kommentarer men det är egentligen inte därför jag skriver utan bara för att jag tycker det är så himla roligt.
Fotograferar gör jag både gärna och mycket och då är instagram helt perfekt men ibland vill jag lite mer och då blir det ett blogginlägg.
När det gäller information, inspiration och trädgårdstips är bloggarna ett fint komplement till böcker och tidskrifter tycker jag så kanske vore det trevligt med en trädgårdsbloggens dag, som Anja med bloggen http://anjashill.blogspot.se/2017/09/hyllning-till-bloggen-och-till-alla.html föreslår. Men hur det skall ordnas och av vem vet jag inte. 

Under september har jag njutit av buskar med färgstarka frukter tillsammans med tidlösorna, olika sorters colchicum, som blommat ett tag i trädgården.


Buskarna jag tänker på är oansenliga från tidig vår och ända tills hösten närmar för blomningen är inte något man direkt lägger märke till. Annat är det med frukterna. Då sticker de alla tre ut och syns lång väg.


Bollbenved, Euonymus oxyphyllus, 
som kan bli ett litet träd på 3-4 m.


Kasperbenved, Euonymus cornutus quinqecornutus, med frukter som ser ut som narrmössor.


Glasbärdbuske, Callicarpa bodinieri var. giraldii 'profusion', vars frukter lyser lila och passar finfint bland alla höstfärgad löv.

När jag förra eller möjligen förrförra året delade tidlösorna hamnade några av lökarna under glasbärsbusken och nu, just nu, i slutet av september, är de båda tillsammans i mitt tycke en helt perfekt kombination. 



Ibland blir det bara väldigt bra ;-))

Fortsatt skön sensommar, förhöst!

torsdag 14 september 2017

För fyra år sedan skrev jag om murbinkan,

Erigeron karvinskianus, 


och austinrosen  'The Alexandra Rose' 


här på bloggen. Båda hör fortfarande till mina många trädgårdsfavoriter och båda blommar fortfarande för fullt.

2005 gjorde jag min första trädgårdsresa till England och det var då som jag träffade på och förälskade mig i murbinkan.
Stentrappan vi såg i en stor trädgård var vackert inklädd av just murbinka och helt oemotståndlig. Förgäves försökt hitta fotografiet. Troligen försvann det i datahaveriet jag hade för ett antal år sedan men bilden finns ändå kvar i mitt minne. Det är den bilden som gjort att jag försökt plantera både direktimporterade, skåneköpta och frösådda plantor i trappan på landet och att jag har haft och fortfarande har 


fördrag och njuter av de där småplantorna som under sensommaren dyker upp både i krukor och bland stenplattorna. 

Plantan jag fick av Annika för ganska många år sedan har jag krukplanterad och gläder mig varje vår när jag ser att det fortfarande är liv i den. 


Den här bilden kommer från Annikas egen trädgård som vi  besökte för lite mer än en månad sedan.

Med åren har jag lärt mig att en väl etablerad planta klarar att övervintra i mörker om den har svalt, ja ganska så kallt men inte minusgrader. De vita vårskotten blir snabbt gröna när de kommer ut i ljuset bara de får lite skydd av skuggväv.


Har köpt plantor av den under våra skånebesök 
men aldrig stött på några plantor på handelsträdgårdarna här på västkusten, tyvärr. Den blommar oavbrutet hela sommaren om den får vatten och näring. Behöver inte ansas utan det sköter den själv. 


I dagarna tänker jag gräva upp och kruka in några av fröplantorna som sitter mellan stenplattorna för att sedan hoppas på att de klarar den långa mörka vintern i ett helt vanligt fönster utan extra belysning och det bara för att den är så svår att hitta i plantskolorna.

Trevlig helg!

fredag 8 september 2017

Sammetsblomster eller Tagetes,

bara tanken på dess blommor i skrikiga färger fick mig för några år sedan att rysa. Absolut ingen växt jag ville ha i trädgården. Det enda jag då uppskattade när det gällde tagetesen var den aromatiska doften.
Kanske är det med tagetes som med hortensior? När man väl sett dem, verkligen tittat noga, omprövar man sig och det har jag gjort sedan några åt tillbaka. I alla fall trodde jag det tills ikväll när jag sökte på nätet. Då förstod jag att tagetesen varit hårt marknadsförd under de senaste åren och det kan ju vara den stora anledningen till att jag ändrat uppfattning.


De sista åren har jag haft dem som marktäckare i stora krukor men också i köksträdgården som kantväxt. 


Just nu bildar några plantor från sent sådda fröer ett färgstarkt stöd för squashen som under sensommaren tagit fart och nästan kastat sig fram åt alla håll.
En hat-kärlek är nog rätt beskrivning av mina känslor för alla dessa ibland helt betagande tagetes.


Såg spretiga, rikblommande och underbara plantor i stora krukor utanför växthuset i Den engelska trädgården i början av augusti. 


Under den Skåneturen såg vi också gulblommande tagetes tillsammans med mangold hemma hos Annika.


Gunillaberg för ett par veckor sedan fanns de inhägnade bakom ett vackert plank 


men också i en luftig och transparent skål av metallnät.

Trevlig helg!

tisdag 5 september 2017

Hydrangea, en skönhet i tiden

skrev Trädgårdsakademin för två år sedan och det verkar fortfarande gälla även om en trädgård verkligen inte består av trender.


Vad det berodde på att vi under vår Skåneresa för fyra veckor sedan var så många som fastnade för just hortensior tåls att fundera över. 


Trendkänsliga är vi nog mer eller mindre alla även om vi inte tror det, i alla fall inte jag ;-).


Den här, för mig, namnlösa hortensian har jag haft i säkert fyra år. Vintrarna har den fått tillbringa i källaren. Blommorna har blivit mer rosa med åren men är trots det ändå fina, särskilt när de åldrats en del och färgen skiftar mot grått.



Förra sensommaren grävde jag bort de sista dagliljorna från trädgården och istället planterade jag sex olika hortensior. 


Varför det blev just hortensior vet jag inte men jag ville ha buskar istället för perenner för att minimera och göra trädgården lite mer lättskött. Förenkla vill jag fortfarande men ändå ha kvar mycket blomning hela säsongen och blommar gör hortensiorna verkligen.


2012 planterade jag två på landet, namnen på dem har jag inte skrivit upp, Hydrangea serrata och något mer tror jag, som de senaste fyra åren blommat från juli till september och som redan under förhösten fått vacker färg på bladen. En av dem har underbara blå blommor, nästan som en ljusblå sommarhimmel och den är min stora favorit. Hade jag kommit ihåg namnet hade en sådan även hamnat i trädgården här hemma.

Alla sex från förra årets plantering har tagit sig, fått rosa eller rosavita blommor där några har blommor med lite, lite blått i sig, fint det också men jag skulle gärna vilja ha några med riktigt blå blommor. Järnskrotet jag förra hösten lade i planteringsgroparna verkar ännu inte haft någon effekt när det gäller blomfärgen.



Här i trädgården har de flesta av hortensiorna blommat färdigt och vänt baksidan upp.


Har för många år sedan försökt få de ljuvliga syrenhortensior att trivas och växa hos oss också men de jag planterat gav ganska snabbt upp och dog. Det var på den tiden då jag trodde det bara var att gräva ett hål i den befintliga kompakta trädgårdsjorden, stoppa ner inköpen och fylla på med det nyss uppgrävda.

Fortsatt skön sommar långt in september!

fredag 25 augusti 2017

En underbar plats mitt i skogen

strax väster om Jönköping. 
Tage Andersens Gunillaberg.


Redan första gången jag var där på besök, för sex år sedan, blev jag betagen, tagen och på något konstigt oförklarligt sätt helt uppfylld av allt vi fick se.


Den gången missade vi liljeblomningen för vi var där i början av juni men i tisdags, då både blommade och doftade liljorna.


Gunillaberg, en älsklig plats där allt från Mäster själv 


till djuren och minsta lilla prydnad eller blomma hör ihop. 


Vattenkaren till djuren, 


pratiafaten vid grusgången, Pratia pedunculata,


ljuskronan i orangeriet, 


fåglarna och keramikpäronen i de döda päronträden


 och himmelstrappan.




Hela Gunillaberg är en konstutställning. En utställning där de små, enkla och naturliga detaljerna lyfts fram genom allt det genomtänkt vackra, levande installationer i form av getter, kor, vietnamesiska buksvin och  




växter, både skulpurala och ibland lågmälda så som resedan i gjutjärnsurnan.




Känner mig minst lika tagen efter tisdagens besök som för sex år sedan. För mig är Gunillaberg en totalupplevelse som talar till alla mina sinnen.

Trevlig helg!

tisdag 15 augusti 2017

I juni-juli

besökte vi fler trädgårdar och plantskolor än på många år. 
Har tidigare här på bloggen visat några bilder från tre vackra och innehållsrika rosenträdgårdar. Att det inte blev fler bilder därifrån berodde på strålande sommarväder med mycket solsken.


Söndagen i midsommarhelgen när jag hälsade på hos irislotta, som har sin trädgård bara ca 10 km från oss, hade vi både kraftig blåst och ömsom regn och ömsom solsken men de skägglösa irisarna, så som Iris 'Rauchblau' 


blommade, förförde och fick mig till att inte gräva bort och slänga den kvarglömda och numera namnlösa irisen 


som stod och blommade i köksträdgården på landet.



I Lottas härliga trädgård finns inte bara dagliljor, hostor och irisar utan massor av rododendron, 


träd 


och många, många andra spännande växter.

Trädgården på Orust där riddarsporrarna har vacker utsikt över dalen



och där rosen 


och primulorna



växer i hällekar besökte vi i början av juli. Där var växthuset fullt med kraftiga tomatplantor, orangeriet hade lika vacker utsikt som riddarsporrarna och


vinbären började mogna.

Att genom besök se hur andra tänkt och gjort är väldigt roligt och ger inspiration och massor med idéer till den egna trädgården. Ibland, ja ganska ofta, ger besöken tips på både planering och växtval. Sist men inte minst får man träffa entusiastiska människor som med glädje delar med sig av sina erfarenheter.

Fortsatt skön sommar!