Min pappa.

Min fina pappa som jag haft i nästan 70 år dog lördagen den 12 augusti.


Trots kommentarer om att jag skall vara glad över alla år jag fått tillsammans med honom och mamma, alla år jag kunnat åka hem till mina föräldrar, hem till samma hem jag haft sedan 1954, är jag ledsen.


Visst förstår jag att jag skall vara mer än tacksam över alla de där åren, men vad hjälper det.

Minns fortfarande, även om det är mer än 50 år sedan, hur pappa kom med sin motorcykel för att hämta hem mig när jag inte kom hem i tid efter konfirmationsträffarna utan istället gick till folkparken i Nol.
Mina barn minns nog mest alla skidresor vi gjort tillsammans med morfar och mormor. Hur  morfar tillsammans med dem gick i skidskola för att lära sig utförsåkning och hur mormor kom till skidbacken med chokladmjölk, kaffe och goda smörgåsar.
Att ta pjäxorna på fel fot och dessutom ge sig ut i skidliften tyder på mod och mod, integritet och åsikter hade pappa.


Första barnbarnsbarnet för lite mer än åtta år sedan.


Han tyckte om att fiska, särskilt om det nappade. Denna bild är från förra sommarens, hans sista, makrillfiske. 



Här håller han sitt yngsta barnbarnsbarn Elias och åldersskillnaden är 89 och ett halvt år.


Han fattas mig mycket även om han snart skulle fyllt 90 år.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar