Äntligen

fick jag uppleva odlingarna i verkligheten. Vet egentligen inte hur många reportage jag under alla år läst om dessa och varje gång önskat få göra ett besök. När jag idag träffade Sutip för första gången kändes det som om jag hade kunnat besökt odlingarna för länge sedan bara jag hade tittat förbi eller lyft luren och ringt. 

Sutip Austad som kom till Sverige från Thailand i mitten på 70-talet odlar, med både känsla och passion, ekologiska asiatiska grönsaker i Spekeröd ca en mil söder om där jag bor och det mesta av det hon odlar går direkt till olika restauranger. Hon känner en stor stolthet över de plantor hon driver upp och de som inte behandlar hennes varor väl får inte handla.

På söndag kan ni träffa henne på bokmässan. Då är hon där och lagar mat och presenterar sin bok Den asiatiska köksträdgården. 

Som ni nog vet vid det här laget tycker jag mycket om det sparsmakade och enkla och därför har de kommande bilderna kanske lite konstiga motiv, men trots det, vackert var det. 

Några lastpallar mitt i det torra och överblommande gräset 

och en nästan vit pumpa på en träbänk.

Inte bara plock och dekorrosorna blommade utan även komposten. Tyvärr blev fotot på den, trots alla blommor, mer än suddigt så det tog jag bort.

Trevlig helg!

Klättrar eller slingrar?

Slingerstormhattarnas tid är sensommaren eller tidig höst. Innan dess lägger man knappt märke till dem.

Här har Aconitum hemsleyanum, den med vinröda blommor gett upp på grund av torka, tror jag, men de med blå och rosa blommor är i höst riktigt stora och fina. Dessa båda står inte fuktigt eller blött men rötterna får skugga och det kanske är nog för att inte rankorna skall torka ihop. 

Den med rosavita blommor, Aconitum alboviolaceum, har i år klätt in hela ställningen och prytt den med sina gracila blommor. 

Den med blå blommor både klättrar och kryper fram i rabatten. De klarblå blommorna blir särskilt fina tillsammans med höstens olika gula och bruna nyanser. 

Varför en del kallas klätterstormhattar och andra slingerstormhattar vet jag inte men det skulle jag gärna vilja veta.  

Försöker lära barnbarnen vilka av växterna i trädgården som är giftiga och vilka bär de absolut inte får äta. De lockas mer av idegranens och tibastens röda och gula bär än av stormhattens gröna blad och underjordiska knölar så det gäller att antingen plocka bort bären eller att ha barnen under uppsikt hela tiden. I bland, men bara ibland, är det tur att tiden går fort så de där små växer ifrån detta med att stoppa allt i munnen och förstår när man säger att något är farligt.

Stormhatten är giftig och det finns många intressanta och spännande historier om den. Det var Aaconitum napellus som Medea använde för alla sina giftmord. Herkules upptäckte örten när han lockade ut hunden Cerberus från underjorden. Då dräglade den av raseri och ur dräglet spirade den giftiga stormhatten upp.

I boken Blomstervandringar berättar Harriet Hjort om stormhattens blomma.

'Blomman är sannerligen underlig till formen och varje dess del liknar något annat - en hatt, en hjälm, en frygisk (vad nu det är) mössa, ett valthorn, en duva, en vagn, en ark. 'Duvorna' är nektarierna eller honungsgömmena, arken är det blåa foderbladet, det yttre höljet är hjälmen och i spetsen på det finns en annan del, som liknar ett litet horn eller en spetsig luva och så vidare. Man kan ta en blomma och försiktigt peta sönder den och för varje del man tar loss och betraktar ser man något annat. Det är en riktig sagoblomma, men när man visar den för barn skall man också varna för blomman, för den är giftigare än till och med odört och bolmört.'

I det gamla Grekland var det bara i de statliga trädgårdarna som växten fick odlas. Giftet som utvanns ut stormhatten användes för att avliva förbrytare man önskade en kvalfull död.

Frågan är om man i fortsättningen ens vågar ta i växten efter att ha läst Harriet Hjorts beskrivning av den?

Sallad.....

Vis av tidigare erfarenheter sådde jag i våras inte särskilt mycket sallad, bara några fröer av varje sort. Visserligen hade jag lite förgrodda plantor att sätta ut men maj-junitorkan tog de flesta av dem eftersom vi har grönsaksodlingen på landet och inte kan passa med vatten varje dag och frösådderna fick efter att de grott en hårdhänt behandling av grannens katt så särskilt mycket sallad har jag inte skördat den här säsongen. Men trots allt fick några plantor lov att gå i blom. 

Har aldrig låtit dem göra det tidigare men det skall jag göra i fortsättningen. 

I alla fall skall några plantor få sticka upp för de är väldigt, väldigt vackra när de på sensommaren står där med sina 'kvastar' av gula små blommor. 

Ett måste

kan jag väl inte direkt påstå, för inte är det mycket man verkligen måste, men väl ett sensommarbehov och en stark önskan om att kunna plocka buketter. 

Just luktärter och sommarastrar, Callistephus chinensis, kommer jag att odla så länge jag orkar och lusten finns. 

Astrarna sår jag inte själv utan köper små gröna kvadratiska plastboxar med färdiga plantor som jag planterar ut i slutet av maj. I våras torkade en del av de utplanterade småplantorna bort men i början på juni fanns fortfarande förgrodda plantor att köpa. Astrarna blommar från juni till oktober och bättre snittblommor får man leta efter. 

I tisdags förmiddag när jag kom till landet kom jag till ett mycket eftersatt grönsaksland men trots allt ogräs var astrarna som ett stort färgfyrverkeri bland allt det gröna.

Nu är grönsakslandet rensat och det står stora buketter med astrar på flera ställen i huset. Buketter jag kan njut av länge om jag byter vatten ofta. 

Vilken fantastisk sensommar vi haft - hoppas den fortsätter länge än.

Trevlig helg!

Enkla, vita blommor med vackra blålila inslag.

Har grävt bort ganska många växter idag. En del har fått ny växtplats, några skall få mellanlanda i det tomma grönsakslandet men de flesta hamnade bland renset som skall till komposten. Försökte pracka på grannen både nävor och lungört men hon tackade nej för hon hade precis som jag mer än fullt i trädgården. Nog är det konstigt att det skall vara så svårt att slänga perenner. Ettåringar rycker man ju bara upp och förpassar till komposten utan vidare.

Trots att jag idag gick där och grävde bort växter från trädgården på grund av platsbrist dök den fina anemonen jag såg på Sofiero för ett par veckor sedan upp i tankarna. Anemone 'Wild Swan'. Hade den funnits till försäljning när vi var där hade jag fått gräva bort betydligt fler plantor än vad jag gjorde idag.

Anemone rupicola 'Wild Swan' blommar med enkla, vita blommor med vackra blålila inslag från maj till september, bara det låter mer än bra. Den är rikblommande och kan bli en långlivad perenn i trädgården om den skyddas mot vinterfukt och starka vindar. De första åren måste den vintertäckas mot just fukt. Bäst trivs den i full sol till halvskugga i fuktighetshållande och näringsrik mulljord. Plantan vill stå orörd och behöver ingen delning eller omplantering. Den blir ca 40 cm hög. 

‘Wild Swan’ was selected from a group of seedlings derived from five or six different parents which included Anemone rupicola. The precise parentage is difficult to pin down but involves both early and late flowering types. ‘Wild Swan’ was chosen as the pick of a small group of seedlings by Elizabeth MacGregor at her nursery in Kirkcudbright, between Dumfries and Stranraer in south west Scotland, where it has been on trial for ten years. Information från MyGarden RHS.

Nästa år är den kanske vanlig i plantskolorna och då blir det till att återigen ta fram spaden för att gräva bort och ge plats.

Grågrönt med vacker silverlyster.

Nordens olivträd, i alla fall till och med zon tre, är silverpäronet Pyrus salicifolia 'Pendula'. Vi kom efter ett besök på Österlen och Apotekarns trädgård hem med ett sådant för nästan precis 10 år sedan. 

Redan då var det fullt i trädgården men jag var mer än förälskad i det grågröna bladverket med vacker silverglans så plats måste bara finnas och till slut hittade jag en liten lucka mellan häcken mot gatan och vårt stora äppelträd. 

Vi har under åren som gått stammat upp det ytterligare trots att det är toppympat och försökt att med hjälp av stöd dra stammen så långt från äppelträdet vi bara kan. Där det står är det nästan mer än väldränerat. Riktigt torra perioder ligger perennerna ner längs backen men jag har aldrig sett några gula löv i silverpäronet. Lustigt nog verkar det som om trädet har hamnat på sin rätta plats i den här lilla trädgården och blir det för omfångsrikt kan jag ta fram sekatören.

Det är inte bara jag som uppskattar trädet, Clematis 'I am Lady Q' använder det som klätterstöd och nog är de fina tillsammans.

När jag under veckan som gått letat information om silverpäron visar det sig att trädet trivs i både sol och skugga men blommar mer i soligt läge, att det tål saltstänkta vindar och mycket blåst och blåsa kan det göra här på Västkusten. Det är ett träd som passar på begränsade ytor eftersom det växer långsamt, kan beskäras kraftigt eller formklippas och klarar torka alldeles utmärkt.

Inhägnade silverpäron såg vi i Skåne och Löddeköpinge Plantskola för snart ett par veckor sedan. Den plantskolan besöker jag gärna om jag har vägarna förbi. Denna gången köpte jag med mig ett par krukor med Corokia cotoneaster, sicksackbuske på svenska, att ha i köksfönstret över vintern men oftast blir det att jag bara tittar in för att hämta inspiration, 

njuta av miljön och det stora underbara lugnet som det räcker med att stiga in innanför porten för att uppleva. Sparsmakat, mycket grönt, 

vackra krukor och många fina klätterstöd. I mitt tycke är den tillsammans med Zetas de miljömässigt allra finaste plantskolorna jag besökt trots att växtvalet är begränsat.

Hade jag varit lite yngre och haft en större trädgård hade jag knyckt idén med de 'inburade' och formklippta silverpäronen.

Nog undrar jag över varför barken är så sprucken på en del av stammen på vårt silverpäron. Hör gärna av dig om du vet svaret.

Trevlig helg!