men
fortfarande finns det blommor i trädgården.
Höstkrokus,
en och annan cyklamen
och ett par kärleksörter i kruka tillsammans med nävan, Geranium 'Rozanne' blommar för fullt just nu. Jag blir glad över varje blomma,
varje färgklick som sticker fram bland allt gulbrunt och visset.
Tidigt i mitt trädgårdsliv förälskade jag mig i nävorna och
fortfarande är jag väldigt förtjust i många av dem. Geranium x cantabrigiense 'Biokovo' och 'St
Ola' täcker jorden fint, blommar under försommaren, har en härlig bladdoft och
vacker höstfärg. De tar för sig men är lätta att rensa bort. Det samma gäller
Geranium macrorrhizum. Trivs den tar den plats. Den vitblommande 'White Ness', som
jag föll för under ett trädgårdsbesök söder om Borås för några år sedan, har
jag försökt få att trivas både här hemma och på landet men den vill inte bo hos
oss, tyvärr.
Trivs gör däremot The Mourning Widow, Geranium phaeum,
brunnävan. Så mycket att jag i god tid innan fröerna mognat klipper av
blomställningarna för att slippa fler plantor. Men det gör jag gärna för brunnävan är jag väldigt förtjust
i. Brunnäva och brunnäva, den finns med blommor i många olika färger så som
vitt, ljusrosa, lila, tegelrött och mörkbrunt som drar mot svart och den har
vackra blad med många olika färgkombinationer. Blad som oftast, till skillnad
från t.ex nätnävan Geranium renardii, får
vara ifred från larver.
Geranium pratense 'Summer Skies' som jag köpte från
Blomstergården 2005 blev jag trött på i våras. Grävde upp plantan och krukade
in den. Nu är den delad och återplanterad på andra ställen i rabatten. Den är
underbar när den blommar men blir lite ostadig och behöver här hos oss stöttning.
Det tillsammans med att blommorna blir fula (bruna) och inte ramlar av när de
vissnar var orsaken till uppgrävningen.
2005
var också året då jag för första gången träffade på Geranium 'Rozanne' eller
som den hette på den tiden 'Jolly Bee'.
Har
sedan dess hunnit gräva bort den, för att den tog för stor plats, inkräktade
och nästlade sig in alldeles för mycket hos sina grannar, ett flertal gånger
men i våras fick den flytta i på nytt. Den här säsongen har den varit mer
försiktig i sin framfart och det beror troligen på torkan, att vi under hela sommaren
inte haft särskilt mycket regn. Men trots det har den blommat oavbrutet sedan i
slutet av juli och kommer fortfarande med nya knoppar. Inte konstigt att den
valts till århundrades perenn.
Den härstammar från en självsådd planta (skall man verkligen
klippa bort fröställningar ;-) hos Rozanne och Donald Waterer. Den har
funnits i odling sedan 1993 och visades för första gången på Chelsea 2000. Den kan inte förökas
med frön om man vill ha en likadan utan då är det sticklingar som gäller.
Den har blommat hela hösten och blommar fortfarande, helt
underbar.
Trevlig helg!